Runt 100 personer hade samlats i stora ridhuset på Djursholms Ridskola under söndagen när klubben och ridskolan gemensamt bjudit in horsemanship-tränaren John Ricketts till clinic. Under 2,5 timmar visade han publiken hur han jobbar med hästarna för att få dem lugna och trygga, även i situationer som hästarna tycker är märkliga. En sorts KBT-terapi för både hästar och människor skulle man kunna säga.
Först ut var ridskolehästen Charlie. Charlie är egentligen bara rädd för två saker; allt som rör sig och allt som inte rör sig. När han kom in i ridhuset var ena halvan full av presenningar, paraplyer, en bil och diverse långa ”petmojänger”. Charlie nästan svimmade av skräck.
Han fick börja gå i andra delen av ridhuset och bara slappna av. Sedan tog John över. Han satte på Charlie en repgrimma eftersom det är lättare att kontrollera hästen i den än en vanlig grimma.
Allt John gör handlar om att det ska vara säkert för både häst och den som hanterar hästen. Genom att skicka Charlie ifrån sig ett flertal gånger ”programmerade” han hästen att inte springa över honom om hästen skulle bli rädd.
Sedan var det dags att ta fram en av petmojarna. Ett longerspö. John förklarade att han använde det som en förlängd arm för att kunna röra hästen överallt. Livsfarlig arm, tyckte Charlie som helst skulle springa och gömma sig. John rörde spöet i luften runtomkring Charlie och lade det på honom flera gånger. När Charlie slappnade av tog John bort det från honom.
John arbetade i många, korta sekvenser med avslappning mellan, då han förklarade för publiken vad de såg och gav Charlie möjlighet att fundera på vad som hände.
När Charlie accepterade longerspöet tog John fram ett spö som var omlindat med foamplast vilket gjorde att det såg skräckinjagande ut för Charlie, men det var i själva verket en väldigt snäll manick.
Samma arbete gjordes här. När Charlie accepterade den skräckinjagande manicken avslutade John med att ta fram en tamburin. Mycket märkligt, tyckte Charlie. Men efter en stund accepterade han även den och följde lugnt efter John när han rasslade på med instrumentet.
Nästa häst ut var Caesar, även han med fast anställning på ridskolan. Caesar tar sitt jobb som flockledare på stort allvar och har koll på precis allt som händer. Inga förändringar undgår honom, vilket kan vara besvärande för ryttaren, då han koncentrerar sig mer på omgivningen än vad den på ryggen gör.
Caesar var en helt annan typ av häst än Charlie och John kunde gå mycket snabbare fram med honom. Att John stod och klatchade med ett longerspö bredvid honom bekom honom inte så mycket.
John kunde avancera till pinnar med flaggor på sig som petmojar, och även om det var läskigt i början accepterade Caesar det snart. Eldprovet blev att gå mellan uppfällda paraplyer och därefter rätt över en presenning som låg på marken.
Farligt farligt, tyckte Caesar först och överraskade sedan både sig själv och publiken med att gå lugnt och till och med stå avslappnad på presenningen.
John avslutade med att plocka upp ett av paraplyerna från marken och hålla det över huvuvudet, som han skulle ha gjort om det regnade ute, och Caesar traskade efter. Betydligt mer tillfreds med situationen än bara en timme tidigare. John kunde till och med vifta med paraplyet i luften och ”skaka bort vatten” från det utan Caesar tyckte att det var något att bry sig om.
Caesar låter nu hälsa att han ska söka jobb som polishäst. Charlie tänker söka till Beridna Högvaktens musikkår när de har tamburinspelare med.
Stort tack John Ricketts för en pedagogisk och rolig eftermiddag! Tack också Djursholms Ridskola och Eva Ulf för lån av hästarna. Och det största tacket till Charlie och Caesar för att ni är så duktiga hästar!
Caroline Eriksson sammanfattade den lyckade clinicen och plåtade de fina bilderna.
